Under de två år vi bodde i Mantorp kom min granne att bli mer och mer en vän. Det började med det vanliga "Hej" när vi möttes, som sedan blev lekträffar för barnen och vinkvällar (nätter!). I vintras började Karin motionera, i form av löpning. Hon lyckas otroligt bra. Ett tydligt tecken på det är att hon t.o.m. lyckades inspirera mig, av alla personer! I början av sommaren började även jag att springa (läs dra mig framåt, sakta). Första gången jag sprang 5 km på raken var en otrolig upplevelse! Iom flytten stod motionen rätt stilla under september, i oktober hade jag helt enkelt ingen motivation. Nu är den tillbaka, och nu är det allvar igen!
Sedan början av sommaren har jag minskat tolv kilo och jag drar två klädstorlekar mindre. Jag har nio kilo kvar och jag är så taggad!
Vad ville jag med detta inlägg? Nja, inget annat än att tacka Karin, utan dig hade jag inte blivit så pass motiverad för att klara det här. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar