Alva har de senaste veckorna varit kinkig med allt runt skolan. Det började med att hon grät i skolan, apropå ingenting. Sedan eskalerade det till att gråtgnälla vid lämning. Förra veckan började det redan runt frukostbordet och höll i sig ända fram till lämningen, kaos. I början funderade jag på hur hon mådde, om hon mådde riktigt dåligt kring skolan och att hon inte trivdes. Funderade ut vad som talar för och mot hennes trivsel i skolan. Det här är vad jag kom fram till:

För:
Alltid jätteglad när jag hämtar henne, skriksjunger till musiken vi lyssnar på i bilen.
Pratar om skolan med positiva ord.
Frågar under hela helgen om hon får gå till skolan imorgon.
Pratar gott om sina klasskamrater.
"Återupplever" lekar de lekt i klassrummet med sina egna leksaker, här hemma.
Visar/berättar för mig om alla olika saker de gjort under dagen.
Börjat prata med lärarna, om än på svenska.
Börjat ty sig till lärarna, sitta i knä och liknande.

Mot:
"Gråter" på morgonen (gör gråtljud, men det är inte äkta gråt, är gnäll).
Förstår lärarna och kamraterna, men kan inte kommunicera tillbaka.

När jag tittade på listan såg jag att den positiva listan är så mycket större. Jag blev övertygad i början av veckan. Jag kom lite för tidigt till skolan och barnen var ute och lekte. Jag testade då Alva och visade mig för henne. Hon reagerade med att ge mig en stooor slängkyss för att sedan springa vidare och leka. Hade hon vantrivts hade jag fått en helt annan reaktion! Så jag har bestämt att lägga hennes beteende de senaste veckorna i mappen "3-årstrots på hög nivå".

Hon är verkligaste finaste flickan i världen, lilla Alva <3